Skoldebatten, välfärden, friskolorna och vinsten
Debatten om vinster i välfärden är het inom politiken och inom skolan. Den som har reflekterat över vinstuttag inom skolan kan få nya insikter genom att läsa romanen ”Snälla, krama mig” (2021) av Anders Gréen.
Köp boken här.
Mer om boken här.
Rådande skoldebatt handlar om pengar
En central fråga i skoldebatten de senaste 30 åren har handlat om ägande.
Som en effekt av liberala politiska vindar infördes det fria skolvalet på 1990-talet och det blev nu även möjligt för föreningar, stiftelser och bolag att bedriva skolor. I dag är rika 17 procent, eller 800 skolenheter, fristående på grundskolan och på gymnasiet 33 procent.
Kommunala skolor är en del av, i många fall, stora offentliga organisationer. Möjligheten till vinstuttag existerar inte. Även om en fristående skola inte ”ägs” av det offentliga, finansieras dess verksamhet med skattemedel. Fristående skolenheters ägare kan, om intäkterna är större än utgifterna, ta ut vinst.
Allt fler, och högre, röster från den politiska mitten och vänstern menar att det är tveksamt att skattemedel ska användas för att generera vinst för privata företag och dess ägare. Den politiska höger menar att valfriheten gagnar eleverna och att fristående skolor är ett exempel på att det går att skapa bättre skola till en lägre kostnad.
I dag är Sverige det enda landet i världen som har skolor som finansieras med offentliga medel och som får drivas av riskkapitalbolag.
Har ägandet i välfärden någon betydelse?
Det går med statistik att bevisa att fristående skolor generellt har elever som får högre betyg än elever som går i ett kommunalt alternativ. Detta kan antingen bero på att dessa friskolor har lyckats att skapa en bättre verksamhet, eller att många av dem rekryterar traditionellt ”duktiga” elever. Det fria skolvalet medför att alla kan välja, men alla elever får inte gå i den skola som gagnar dem. För det första behöver man stå i kö för att komma in på en friskola och de som inte kan göra aktiva val hamnar utanför. För det andra har alla elever olika sätt att lära sig på, vilket gör att många per automatik inte har möjlighet att klara undervisningen på vissa skolor där ”koncepten” ställer krav på elevernas förmågor.
Det finns stora fördelar för elevernas motivation att kunna välja olika inriktningar – som det fria skolvalet och fristående skolor bidragit till – men nackdelen är att skolan inte är likvärdig för alla.
Vilken skola förpliktigar välfärden?
Sverige är ett demokratiskt land som har skrivit under FN:s barnkonvention. Alla barn ska ha rätt till den utbildning som de behöver, utifrån sina förutsättningar. Vårt skolsystem –framför allt på grundskolan – bidrar till exkludering och segregering. Är det den skola vi vill erbjuda våra barn eller vill vi kunna ge alla samma förutsättningar?
I den bästa av världar borde det gå att hitta en lösning där det finns både kommunala och fristående alternativ som erbjuds alla och där det inte ska gå att tjäna pengar på att effektivisera något i överkant som alla har rätt till: nämligen utbildning.
I den nutida debatten om skolan skrivs det artiklar, fackböcker och det görs dokumentärer – här belyses för- och nackdelar med friskolor och deras verksamheter bland annat kopplat till ekonomiska vinster – men det har saknats skönlitterära inslag.
I psykologiska thrillern "Snälla, krama mig" beskrivs ett scenario där en död person påträffas på en fristående skola och där det snart visar sig att de marknadsekonomiska krafterna har högre prioritet än elevernas lärande. Syftet med romanen är att – i skönlitterär förpackning – visa de potentiella konsekvenserna av att vuxenvärldens behov många gånger kan ha en direkt negativ inverkan på ungas skolgång. Det här tankeexperimentet kan ses som en ögonöppnare och ett bidrag till debatten om hur de institutioner som ansvarar för våra barns framtid finansieras och styrs.
I "Snälla, krama mig" ges ett exempel på hur illa det skulle kunna gå när ekonomiska incitament får styra mer än elevernas rätt till utbildning.
Anders Gréen
Författare till ”Snälla, krama mig”.
Mer information om boken finns på andersgreen.eu.
